Igår lämnade jag Alfred på dagis för första gången.
De va riktigt jobbigt. En obeskrivlig kännsla när jag gick där ifrån.
Att lämna honom när han är ledssen.
Jag har aldrig gått i från han när han har varit ledssen.
Kännde mig som världens hemskate människa.
Så elak.
Sedan kännde jag mig som världens ensamaste.
Gick där utan min plutt.Allt känndes så fel..Men jag tog mig i kragen?
Hade mobilen krampaktigt i handen hela tiden,
 ifall dem skulle ringa mig och säga att de inte gick eller om de hände något.. Dem ringde inte :)
När jag kom till baka efter två timmar sov han så gott.
Hörde att kan hade gråtit på sina små snyfningar.
Satt kvar på dagiset en halvtimma.
Sedan gjorde jag ett försök att ta honom till bilen utan att han skulle vakna de gjorde han!
"MAMMMMMMMMMAAAA"
och en massor av mer tårar..
Sedan hämtade vi upp Ronja för att åka till glassbaren.
Tycke Alfred kunde få smaka lite glass nu när han varit så duktig.


Alfred på väg till dagis


Här ligger han och sover när mamma kommer.


Ronja <3


mmm glass