Idag har jag varit hos tandläkaren, ringde dem igår då jag har haft ont i en vecka , trodde först de va halsont? Men efter ett tag insåg jag att de kom från tanden och nu de 3 sista dagarna har jag inte kunnat bita ihop utan att bita mig i min kind.

Pappa tyckte jag skulle ringa tandläkaren, de tyckte inte jag. Allt går väll över förr eller senare? Men pappa tjatade så <3 Jag fick en snabb tid.

När jag kom dit trodde jag de skulle gå snabbt och att jag kanske skulle få komma tillbaka.
Nej de va ett snabbt konstaterande om att dra ut tanden över den jag hade ont i.
Min visdomstand har börjat växa snett och slår i den nedre tanden och ställer till de. Ja nog om de. Min tandläkare va lite hastig, hann inte tänka så mycket, woops hade han en spruta i min mun vilket resulterar i att jag får lite lätt panik. Så sticker han mig och jag försöker att andas. Sedan säger han de här andra sticket kommer göra lite mer ont!
Okej? de är inte så att jag bara kan springa där ifrån hur mycket jag än ville. så de va bara att blunda och tänka på något helt annat. som tur va gick de snabbt! Sedan blev de prat om Elvis och rock! Efter några minuter tog han fram en tång och börjar vicka-slita-dra ut tanden. De ilade och jag försökte säga de till dem. När de uppfattat va jag sa. Så sa de att jag skulle få ytterligare bedövning. Jag skrek NEEEJ INTE EN TILL JAG KÖR PÅ UTAAAN! De tittade förvånat på varandra. Okej... så va de igång igen.. Wiips så va den ute efter mycket knakande i huvudet. Detta är min sjätte tand som de drar ut nu.. Att man aldrig vänjer sig?

Jag har svalt hur mycket blod som helst nu och de är ingen trevlig smak och absolut inget trevligt att rapa blod. Ska försöka äta något nu och hoppas att detta är över snart!