I början av mitt liv kalla man mig för kreativ. Då såg man energin som nånting gott.
Jag fick människor att le, och då var det lätt att överse med ett och annat raseriutbrott.
Men snart blev tonen tvärare från päron och från lärare som sa: du måste kunna sitta still. Men jag svarade:
vad fan? Sitta still är klart jag kan. Det är dessvärre ingenting jag vill.
Och när jag en gång tatt mig ton så startade min revolution och ingen skulle nånsin mer få säga vem jag var.
Jag var en enmans-monarki. obegränsat fri och hade nån problem med detta kunde de ju alltid sätta på mig:
ADHD…
Stämpla mig i pannan så att var och en kan se. Kalla det för sjukdom eller skadat DNA det finns ändå inget botemedel det är lika bra att ge mig
ADHD, borderline och DAMP. Kom igen och ge mig alla tre.Ge mig elektriska extaser och pulserande panik.

Jag är en tjur på tjack i en porslinsbutik..